Mymlan & jag!

Dagen började som vanligt med lite mysande i sängen, ( hon får komma upp i sängen på morgonen men inte på natten och det respekterar hon ) en liten snabb kissrunda, frukost som Mymlan nästan inte rörde och en matte som tog det lugnt. 

Sen bestämde jag mig för att dammsuga. Mymlan är inte ett jätte stort fan av dammsugaren men hon är inte heller livrädd. Men eftersom jag skulle dammsuga köket öppnade jag så hon kunde vara i resten av lägenheten. 

När jag stänger av dammsugaren så hör jag att Mymlan tuggar på något så jag går dit för att kolla vad det är.
Det är en 33 cl burk !! 

Jag tar den snabbt ifrån henne och försöker få åt mig alla så bitar. Burken är totalförstörd och jag tänker direkt att hon säkert har fått i sig och att det är vasst.

 

 

Jag ringer direkt till veterinären och de har som system att de ringer upp. Efter det hör jag av mig till J och berättar vad som hänt. Han ber mig hålla honom uppdaterad. 

Paniken verkligen hoppar om kring i mig men jag försöker att hålla mig lugn och inte tänka de hemskaste tankarna för jag vill vara klar nog att kunna köra bil om det behövs.

Jag sätter mig på golvet med Mymlan och hon lägger sig i mitt knä och tuggar på ett ben. Tillslut ringer telefonen och jag berättar vad som hänt. 

Kvinnan i luren frågar hur mycket hon har fått i sig, om det är hela burken eller om det är något kvar. Hon frågar om hon blöder i munnen men jag hittar inga sår. Hon ber mig vänta kvar så ska hon rådfråga en veterinär. 

Efter en stund kommer hon tillbaks och förklarar att eftersom det är vassa saker så ska man inte göra så att hon spyr som man annars gör när hundar äter något olämligt. Istället ska jag ge henne sparris och det så fort som jag kan. En hel burk helst. Sparrisen är trådig och kapslar in det vassa. 

Om hon blir dålig eller försöker kräkas / bajsa utan att det kommer någonting ska vi höra av oss och åka in akut. 

Efter vi lagt på tar jag hund och bilnycklar och skyndar ut till bilen. Väl i bilen inser jag att jag glömt plånbok. Parkerar igen och springer in och hämtar. Bara hon inte blir åksjuk tänker jag när jag återigen backar ut. När vi ska ut på vägen är det en sopbil som håller på att tömma soptunnor och det går SÅ långsamt. 

Jag skyndar mig in i affären, plockar åt mig två burkar med vit sparris. Gillar My sparris? Ingen aning. En burk med blötfoder försäkerhetsskull. 
Tack och lov har jag en glupsk hund som äter det mesta så hon ät glatt upp sparrisarna jag gav henne utan att gegga ner dem i blötfoder. 

 

Nu är  det bara att vänta och se. Jag håller tassar och tår för att det ska gå bra. När jag skriver om det så känns det som att det inte är min hund som precis ätit en cola burk. Det är liksom lite förjobbigt att tänka på så jag tränger bort det. 

 

Älskade Mymlan <3