Veterinär besöket

Fortsättning på det HÄR inlägget.
 
Efter lite mer än en timme så ringde djursjukhuset upp. 
Jag förklarade läget igen och även denna veterinären tyckte att vi skulle komma in så att någon fick titta på henne. 

Så vi åkte iväg och fick gå in infektionsvägen i och med att hon både har diarre och har kräkts. 
När vi kom dit var pappa där och väntade på oss. Jätte skönt för då slapp jag sitta i väntrummet själv och tänka hemska tankar. 
Även My tyckte väntrum var ganska oinspirerande.
 
Den här hunden stod på bordet i väntrummet.
My var jätte rädd för den först så fick ställa ner den på
golvet så hon kunde nosa på den.
Skrutt <3
 
Vi fick tillslut komma in på ett rum och My fick komma upp på ett bord. Hon var inte jätte nöjd med det. 
Veterinären klämde och kände. Mymlan var inte jätte uttorkad och även om man såg att hon var trött så var hon ändå pigg och nyfiken. 
Men med tanke på vår historik ( Mymlan tuggade på en aliminiumburk, står om det HÄR ) så ville de ändå röntga henne. Här var pappa tvungen att åka tyvärr så röntgen mm fick jag klara själv. 
 
Innan vi blev hämtade till röntgen så började jag fundera på hur det gick till? Hunden måste ju vara still, söver de? Eller ger lugnande? 
Det gjorde man inte utan det räckte med att hålla fast Mymlan. På sidan och på ryggen. Ni som kännner My vet att hon har ... lite ... svårt med just de momenten. 

Sen fick vi sitta ner och vänta. Mymlan tyckte det var jätte spännande med alla människor som gick förbi och det kändes som hon hade blivit lite piggare. 
 
 
Röngen visade att hon INTE hade någon aliminim i sig alls. Så sjukt skönt att höra! Hennes tarmar såg bra ut med. Hon fick innan vi åkte dricka kontrastvätska. Det gick bra även om hon inte gillade det. Hon som gav kontrastvätskan sa att det var skönt att hon svalde för vissa hundar sitter tydligen med det i munnen och vägrar svälja . Hihi glupska hund <3 
 
Sen fick vi köpa dietfoder som hon just nu äter lite av en gång varannan timme. Jag häller också något pulver på som ska vara bra för tarmen. 
Den här maten och pulvret äts i en rasande fart. 
 
Nu är jag ganska mycket fattigare men det är väldigt skönt att veta att hon inte har skrot i magen. Nu hoppas vi bara att magen blir bra igen så att vi slipper åka tillbaks till vet.